Text saknas.. Men det kommer snart. För nu är jag tom.

Nu kommer texten.. låten av Yiruma - Kiss the rain får mitt huvud alltid att gå igång. Nu skulle jag kunna skriva en bok om hur jag känner. Men istället har jag bloggen. Jag är inte desperat över att få 5000 besökare. Det är inte jag. Den här bloggen är lite, en skriva av sig blogg, inre tankar, och vardag. Men nu är den mest om tankar, det som är kring mig. Jag förstår inte hur tiden kan rinna iväg så snabbt. Hur man nu tvingas räkna ner till den dagen man aldrig trodde man skulle behöva uppleva så snart.. Det är nu man vill kunna göra omänskliga saker. Spola tillbaka tiden, stanna tiden. Ni vet? Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte ha massa " gud, hon mår dåligt". Det är inte jag, vad är jag? bajs. Nu vet jag knappt det heller.. Eller jo. Men åh. Jag vill inte, jag vill ingenting. Jag vill inte ha ångest. Jag vill inte.. nu blev jag tom på ord. Hej Mamma, om du läser det här. Sluta läs min blogg. Annars blir jag riktigt arg.  ( påtala om ingenting). Ska inte fortsätta skriva, kan inte få fram något. Allt sitter i kroppen, hjärnan & hjärtat. Totalt omöjligt att berätta känslan av det här.

Börja inte bry er, bara för jag skriver det här. Verkar ju nästan löjligt. Right?
Glöm inte, att jag skriver bara av mig.
För jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Kyssar.